Djupa funderingar…
Jag funderar ofta över livet. Blir väldigt djup i mig själv. Dom
tillfällen jag är det så är jag väldigt tillbakadragen och säger inte mer
än jag behöver. Kan tänka mig att jag uppfattas som lidande.
Vad tänker jag då på?
Möjligheter och utveckling. Vad jag gör om dagarna. Vad jag försörjer mig
på. Jag har en ständig tanke på att utvecklas. Vilja göra mera. Göra andra
saker än vad jag gör för tillfället. Det har alltid varit så. Jag har
alltid velat lära mig annat än vad jag gör. Är det dåligt, eller kanske
en sjukdom? Jag uppfattar det många gånger störande då möjligheten
inte finns. Eller gör den det? Det kanske bara är så att jag inte
ser den. Det kanske är så att jag måste våga.
Det finns i alla fall mycket jag skulle vilja göra, men varför gör jag det
inte?
Loading ...
februari 8th, 2010 at 6:52 e m
Jag tror det hör till ungdomen…att vara lite rastlös. Du kopplar nog av mer om några år. Fast samtidigt så är det en bra egenskap att inte luta sig tillbaka för mycket.
Känner igen mig mycket i det du skriver.
februari 8th, 2010 at 7:08 e m
Jo jag vet att du är en funderande och sökande själ.. Men det är nog även som Anna skrev, att det tillhör ungdomen mer än senare i alla fall. Bra eller dålig egenskap ska du inte fundera över tycker jag. Lär dig bara att förstå vad det är du söker och framför allt varför. Allt blir vardag trots allt. Låter det tråkigt? Det behöver det inte vara alls. Kan bara vara mer harmoniskt och inte så jäkla oroande och påfrestade. Att vilja göra saker är sunt och livgivande. kram
februari 8th, 2010 at 8:32 e m
vad vill du göra då? gör det bara! rädsla för vad andra ska tycka och brist på tid och pengar är väl vad som stoppar de flesta andra.
use what you got. bli bäst. om du törs. riskerar att folk blir avundsjuka eller sätter dig på prov och ger dig för mkt ansvar men vad faan gör det?
februari 8th, 2010 at 9:27 e m
Det finns mycket man skulle vilja göra. Många saker man tänker att ”Det kan jag göra senare”, men då finns inte möjligheten längre. Men har man drömmar och mål som inte stoppas av barn, hus och arbete så är det bara att koppla av och ta det i sin takt. Det är många år tills du blir gammal = )
Mina grannar kom hem från Thailand idag. Varför härdar man ut i Linköping?! Världen har många underbara platser..
februari 9th, 2010 at 11:41 f m
oj, jag hade visst mer att säga om det här. jag kan bara utgå ifrån mig själv och mitt mål att komma in på psykologprogrammet. jag prioriterade studier framför vänner, familj, jobb…. ja allt annat utom hård fysisk träning. Det leder till att man blir en ganska så läskig, känslokall robot. Jag blev det iafl. Det är en prioriteringsfråga och jag tycker man ska prioritera sina relationer framför personlig framgång. Nej, i en sund kombination. Klart man ska plugga, jobba, träna, lära sig nya saker men om man har människor i sitt liv som älskar en så får man se till att även ge dem tid. Hör du vad jag säger? =D
februari 9th, 2010 at 11:54 f m
Härliga funderingar som kommer upp.
Grattis Mona, äntligen en relevant kommentar.
Det är nog den där balansgången mellan karriär och det personliga i relationer som man avväger hela tiden. Men är det så att dom som sätter sin karriär först inte har några nära personliga vänner? Är det inte en vänns uppgift att förstå?
Men det är varken dom personliga relationerna eller pengar som sätter stop. Det är jag själv. Jag gör det bara inte. Jag vet dock inte varför. För allt ligger framför mig. Inte riktigt. Men det skulle kunna.
I höst, då jävlar!
februari 9th, 2010 at 4:54 e m
Se det som att du utvecklas för både din och din partners skull. Och för dina vänner blir du ju ännu mer intressant att umgås med. Om man kommunicerar med varandra hela tiden så klarar man väl vad som hellst. Nike sa Just do it, jag säger We do! =D
februari 9th, 2010 at 6:54 e m
Ja, alltså inte hela tiden………. hahaha men jaja! =D du hajar
februari 10th, 2010 at 7:33 e m
vd ska hända i höst då? är det då du tar över världen? =D